Det är skoj att veta att många av er följer mina slarviga notering mer eller mindre regelbundet. Jag hoppas att texten och bilderna förmedlar en någorlunda rättvis bild av hur jag har det, och att jag kan ge er en liten inblick i den kinesiska kulturen.

En hel del av er som hittar hit är dock inte alls ute efter att läsa om varken mig eller Kina, utan söker bara snusk. Tragiskt nog är så många som en fjärdedel av alla som klickar sig hit via Google ute efter att köpa sexleksaker – i Ullared. Jag vet inte om det här inlägget gör er nöjda, men klart är i alla fall att sex fortfarande säljer. Och Ullared.

Jaja, det där var en avstickare med lite statistik.

Något som däremot gör mig glad är att några av er som följer bloggen själva funderar på att åka iväg som volontärer. Nyligen fick jag en kommentar med ett antal frågor, och eftersom jag tror att frågorna kan intressera många läsare väljer jag att besvara dem här – istället för i en betydligt mer undanskymd kommentar. Jag hoppas att det är ok, Mikaela.

Bor du någonstans i närheten av byn Fengyan i Guangxiprovinsen? Jag har uppfattat att man gör det som volontär.

Företaget Volontärresor (www.volontarresor.se) erbjuder två typer av volontärresor til Kina. Så här har jag uppfattat skillnaderna:

• ”Vanlig” volontärtjänst. Man arbetar efter en introduktion en kortare tid som lärare/assistens/fritidsledare på en skola, oftast i byn Fengyan utanför Yangshuo (1 timmas bussresa söder om staden Guilin) i Guangxiprovinsen i södra Kina.

• Paid teaching. Efter ett antal veckors introduktion arbetar man en längre period som engelsklärare på en skola någonstans i Kina. Du planerar dina egna lektioner, har ett större ansvar och får en lön som bestäms av respektive skola. Var man hamnar beror på efterfrågan från skolorna, och ens egna önskemål.

Jag deltar i Paid teaching och hamnade helt oväntat på en skola i Zhuhai, ca 10 timmars bussresa från Guilin, alldeles vid gränsen till Macao vid kinesiska kusten. Ytterligare två svenskar, Leo och Patrick, jobbar som engelsklärare på skolan.

Eleverna är av varierande ålder, gissningsvis mellan 18 och 30 år. Jag ska berätta mer om mitt jobb längre fram, men jag måste komma in lite mer i det först.

Två volontärer från vår grupp hamnade på en skola utanför Shanghai, och en annan är i norra Kina, där det fortfarande är vinter. Vissa är kvar i Yangshuo, Guilin och orter däromkring. Vi är alltså med andra ord utspridda över hela Kina.

Hur bor du? Kan du inte lägga upp bild?

Okej, här är mitt rum. En etta med balkong, badrum och Musse Pigg-säng på femte våningen i ett tiovåningshus alldeles nära skolan. Jag är tydligen mycket lyckligt lottad som har fått ett eget rum, för tydligen delas ett rum i den här storleken av fyra studenter. Standarden är bra, men första veckan då luftfuktigheten sades vara 95 %  exploderade elskåpet fyra gånger. Nu fungerar det dock bra, liksom vattenautomaten. Det enda som saknas är ett kylskåp och en kokplatta.

Mitt skrivbord, med mina lektionsböcker, kinesiskaböcker och min oumbärliga dator (där jag skriver just det här inlägget!)

Det finns automatiska tvättmaskiner på skolan, de kostar 5 yuan/tvätt. Problemet är att 1 yuan både finns som sedlar och mynt, och mynten är mycket ovanliga i Kina. Därför fick jag i veckan tvätta så här improviserat i duschen. Men det gick finfint det också. I Yangshuo var det dock lätt att lämna in smutskläderna på ett tvätteri, betala 11 kr/kg och hämta det en timma senare.

Lagar man sin egen mat?

Under introduktionsveckorna i Yangshuo fick vi tre mål mat om dagen. Ofta var det dock samma tre-sex olika rätter att välja mellan plus ris. Tyckte man att det blev enformigt i längden kunde man ta lokalbussen till centrum och köpa mat.

På skolan i Zhuhai får vi ingen mat, och vi kan inte heller laga mat eftersom vi inte har tillgång till något kök. Vi måste med andra ord köpa all mat, antingen på någon restaurang, eller – som oftast – i skolkantinen. Det är en jättehall med ett tiotal olika smårestauranger med olika sorters mat så det är lätt att variera sig. En skål nudlar kan man få för några få yuan. En frukost med dumplings, några bröd och risgrynsgröt kostar ca 7 yuan.

Restaurangpriserna varierar enormt. Du kan spendera hundratals yuan på en lyxig restaurang om du vill, eller köpa en fantastisk ris- eller nudelmåltid för några yuan i ett enkelt mathak. Dessa billiga matställen finns överallt.

Jag är astmatiker och undrar hur det är med rökningen. Och hur är luften i allmänhet? Jag antar att Peking är värst.

Kineserna röker som skorstenar. Överallt – inklusive inne i skolmatsalen och på alla andra restauranger. Jag skulle kunna tänka mig att det är lite bättre på skolan i Fengyan eftersom eleverna är yngre där, men eftersom jag inte har varit där vet jag inte.

Hur luften är i Beijing vet jag inte eftersom jag inte varit där, men Kina kryllar av miljonstäder täckta i damm och avgaser. Jag har flera gånger, bland annat i Guangzhou, märkt av detta på ett mycket konkret sätt: ökad salivproduktion och ihållande halssmärtor. Man ser ofta kineserna med munskydd.

Faktum är att man som svensk måste omvärdera sin definition på begrepp som storstad, stad, samhälle, by och landsbygd etc när man kommer till i Kina. Landet har ett antal storstadsområden med över tio miljoner invånare, bland annat Beijing, Shanghai och Guangzhou. Sedan kryllar det av ”småstäder” med 1-4 miljoner invånare. Stockholm skulle i Kina alltså vara en helt vanlig ”stad”. I småstäder, med 100 000 invånare eller mer, är luften så vitt jag vet något bättre, men i Sverige skulle den knappast klassas som ”ren” och hälsosam.

Hoppas att detta var svar på dina frågor! Kontakta gärna Volontärresor eller försök komma i kontakt med andra astmatiker som har varit i Kina för att få bättre information.