Jag vaknade upp i Guilin vid niosnåret, trippade genom hostelkorridoren till duschrummet och väntade några minuter på varmvattnet. Det hade regnat rejält under natten så utsikten mot bakgatan från toalettfönstret var gråare än någonsin.

Vid tiotiden mötte jag, Patrik och Leo från Göteborg och Sin från Irland koordinatorn Dora och gick till den lokala gaturestaurangen ett par hundra meter från vårt hostel. Där fick vi vår första kinesiska frukost: vita bullar jag inte minns namnet på, ett stort runt bröd och vattning risgrynsgröt som inte smakade någonting. Jag längtade efter fil.

Vi fortsatte med en promenad genom stan. Runt sjön med de två pagoderna (ett slags höga torn i traditionell kinesisk stil), längs huvudgatan, förbi en annan sjö med en liten ö med ett tehus. En bro av glas ledde dit. Vi for tillbaka med buss. Som alltid i Kina var den överfull. En kvinna höll krampaktigt om en höna i famnen.

Vid lunch lämnade vi Guilin och åkte med buss till den betydligt mindre staden Yangshuo som ligger inklämd mellan karstbergen vid Li River. Staden har växt kraftigt de senaste åren eftersom det är en populär mellanlandning för backpackers. Här ligger också Balingual Middle School där vi ska tillbringa de närmaste två veckorna under introduktionskursen. Isabella som är programansvarig från volontärorganisationen Greenlion mötte upp och tillsammans med koordinatorn Ricky. De är kineser men använder sina engelska namn i offentliga sammanhang. De verkar vara trevliga prickar allihop!

På skolan går flera tusen elever och efter vad jag har förstått sover de alla över i elevbostäder. Byggnaderna är fem-sex våningar höga och överallt hänger torktvätt i långa rader.
Jag, Björn och Leo hamnade i samma rum, högst upp i fyravåningsbyggnaden där volontärerna och representanterna från Greenlion bor. Ett ganska stort rum med en mycket stor toalett. Precis som på vårt hostel i Guilin är sängarna hårda och jag har blåmärken på båda höfterna efter att jag legat på sidan. Men det går väl över.

Ricky tog oss med på en promenad genom stan, förbi otaliga gatuförsäljare, ner till floden där kartbergen var ännu mer fantastiska och en gatumusikant tyckte det räckte med att kunna en enda ton. Staden har ungefär 20 000 invånare men ändå är här ett myller utan dess like. Mångdubbelt fler restauranger och affärer jämfört med Halmstad.

Kvällen sov vi bort. Fortfarande inte i balans efter tidsomställningen.

Jag hoppas att jag kan lägga upp bilder sedan, men just nu kommer jag inte åt ett tillräckligt snabbt internet.

Detta inlägg är publicerat i efterhand när jag fick tillgång till internet. På skolan fungerar det inte som det ska.