Klockan är nu snart nio och jag har ganska nyss vaknat. Frukosten ackompanjeras av gnisslet frÃ¥n fiollektionerna pÃ¥ vÃ¥ningen under. Även denna morgon i Yangshuo är kall och riktigt ”rösen” som vi säger i SmÃ¥land, och fönstren är otäta och odugliga pÃ¥ att bÃ¥de hÃ¥lla kvar den lilla värmen som finns här inne, och hÃ¥lla ute kylan. Aircondition-apparaten stÃ¥r pÃ¥ 32 grader men den hjälper föga.

Men om allt går som planerat är detta min sista dag i Yangshuo, för i kväll flyger jag söderut.

Det har varit lite tyst här pÃ¥ bloggen de senaste dagarna, men jag har inte varit pÃ¥ topphumör. Efter att vädret skiftade frÃ¥n högsommar till kylslagen höst för en vecka sedan har jag varit ordentligt krasslig – förkyld och ont i halsen mest hela tiden. Den senaste veckan har ocksÃ¥ mest varit en lÃ¥ng seg väntan pÃ¥ besked frÃ¥n olika skolor där vÃ¥r koordinator Isabella idogt har försökt ordna ett jobb till mig. Men eftersom jag bara planerar att jobba till början av juni – och de flesta skolor föredrar att skriva längre kontrakt har det blivit nej eller avvaktande svar överallt. Ovissheten har varit frustrerande för bÃ¥de mig och Isabella.

Jag är faktiskt förvÃ¥nad över hur komplicerat det är för Isabella att hitta ett jobb som passa alla – i förhandsinformationen verkade det som om man efter introduktionskursen direkt skulle fÃ¥ Ã¥ka till en skola och jobba nÃ¥gonstans i närheten av Guilin. Men för att fÃ¥ ett jobb som foreign teacher krävs mängder av telefonsamtal, intervjuer – och provlektioner inför riktiga klasser.

Jag hade enkelt kunnat få ett jobb här i Yangshuo eftersom skolan här tydligen är mer flexibla med anställningstiderna för sina engelsklärare, men fyra veckor i ett av Kinas mest turistiga och väst-anpassade besöksmål är fullt tillräckligt. Yangshuo är fantastiskt vackert och småstadsstämningen är gemytlig och öppen, men under min vistelse i Kina vill jag inte se en tyskar/engelsmän/holländare vart jag än vänder mig.

Obuddistiskt tidigt i går morse for jag och Isabella till en skola i Guilin för en teaching demo. Sista hoppet! Jag hade förberett en lektion om kulturella skillnader, inklusive presentation av mig själv och Culture Quiz, och allt gick bra. Studenterna var i övre tonåren och vissa av frågorna var för enkla, men bättre det än att undervisningsmaterialet är för svårt.

Men återigen var min begränsade anställningstid ett stort krux, och läraren skulle prata med sina chefer och återkomma.

Vi hade hoppats pÃ¥ – och nästan räknat med – ett positivt svar direkt sÃ¥ vi var lätt bedrövade under nudelfrukosten.

Men sÃ¥ – helt oväntat och i precis rätt ögenblick – fick Isabella ett samtal. Jag förstod ingenting, förutom en fras hon upprepade gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng: Mei wenti – ‘inga problem’.

Och plötsligt hade jag fått ett jobb! Inte i Yangshuo, inte i Guilin utan i storstaden Zhuhai, alldeles nära Asiens Las Vegas, Macao. Zhuhai ligger i en av Kinas snabbast växande regioner, och staden är känd för sina många parker och närheten till vattnet. Tydligen är staden också klassad av Unesco som en av de bästa platserna att bo i i Kina.

Det låter lovande.

Skolan förklarade i samtalet med Isabella att de alldeles nyss hade startat en ny klass och behövde därmed ytterligare en lärare. Mina tidigare rumskamrater Patrik och Leo från Sverige jobbar redan där och de verkar trivas.

Jag skippar den tio timmar lÃ¥nga nattliga bussresan och flyger istället i kväll till Guangzhou, en femmiljonerstad ett par timmar norr om Zhuhai. Isabella hjälpte till att hitta en biljett för 520 yuan. Flyget tar en timme och det känns som om tidsbesparingen är värt pengarna – just nu vill jag bara komma söderut.

Jag stannar i Guangzhuo ett par dagar och tar på bussen söderut till Zhuhai på torsdag.

Äntligen börjar pusselbitarna att falla på plats.