Sen måndagskväll på Zhuhai International Business School. Precis som förra måndagen är jag ganska nöjd. Morgondagens lektion är planerad, onsdagens likaså. Jag har köpt en stor klase bananer och en påse clementiner för några få yuan, vilket får ses som en stor framgång. De lokala frukthandlarena (och alla andra handlare också för den delen) försäker nämligen alltid att lura icke-kineser med överpriser. Men mig lurar de inte längre.

Nöjd.

I en alltingbutik alldeles nära frukhandlaren köpte jag en liten lokalproducerad FM-radio för tolv yuan. Nu kan jag lyssna på knastrig kinesisk populärmusik när jag vill.

Nöjd.

I förra veckan hittade jag en bänkpress i ett undanskymt rum på skolan. Tydligen tillhör den ett företag som sysslar med kampsport, för vägg i vägg ligger en stor gymnastikhall med en boxningsring i mitten. Och under ringen hittade jag vikter! Tydligen är redskapen endast till för kampsportare som är medlemmar i företaget, men jag lyckades tjata mig till att få använda bänkpressen några gånger i veckan. Och idag var det premiär.

Nöjd.

Ikväll tog jag också en tur in till Gongbei, den del av Zhuhai som ligger närmast gränsen till Macao och därmed också är den mest livfulla. I lördags var jag där och utforskade stan och hamnade bland annat i en enorm underjordisk bokhandel. Avstånd och ytor är svåra att uppskatta  här i Kina eftersom allt antagligen är större än vad man tror, men en gissning är att bokhandeln är stor som en svensk stormarknad. Jag kanske tar i. Antagligen inte.

Att visa butikens omfattning på bild är inte det lättaste, men den här bilden är ganska talande. Nästan alla böckerna på bilden nedan handlar om – Photoshop.

Inte datorprogram, inte bildbehandling – endast Photoshop. Det gäller att inte ha beslutsångest i Kina.

Naturligtvis (?) erbjuder bokhandeln åtskilliga hyllmeter med kinesiska läroböcker för vilsna utlänningar. Jag slog till på grundboken i serien ”Easy Steps to Chinese”, utgiven av Beijing Language and Culture University Press.

68 yuan tyckte jag var dyrt för en bok som är made in China, men det kan å andra sidan vara vart pengarna att förstå lite mer av omvärlden.

Väl hemma på skolan insåg jag att jag hade köpt övningsboken – inte själva textboken som förklarar och vägleder. Därför återvände jag till bokhandeln ikväll med ett tydligt mål.

Men av chefen och två anställda med knagglig engelska fick jag konstaterat att de inte hade textboken i lager just nu. Så klart.

De erbjöd sig att beställa hem den, men det skulle dröja 15 dagar – alldeles för länge för en ivrig foreigner.

Den hjälpsamma föreståndarinnan ringade in en plats, benämnd med blott kinesiska krumelurer, på min karta. En busstur, en promenad genom en kolsvart park och – jag klev in i ytterligare en jättebokhandel! Inte alls lika stor som den underjordiska affären, men tre våningar räckte för att jag skulle villa bort mig. Jag vet inte hur det gick till, men på nåt sätt förstod det oförstående butiksbiträdet vad jag sökte – och bingo!

Ett sista exemplar av textboken till mig! I morgon börjar allvaret.

Nöjd.

Naturligtvis måste jag dock förena nytta med nöje så därför fick två lagom glossiga mansmagasin följa med hem from bokhandeln. Förhoppningsvis kan jag läsa dem, om några månader. Tills dess får jag titta på bilderna och analysera den grafiska formen.