Rejäla dragarbilder
Redan onsdag och dags att sova lunch! Den här fyradagarsveckan kommer att ta slut i ett huj, det känner jag på mig.
I helgen återvände jag till sjumiljonerstaden Shenzhen alldeles norr om Hong Kong, två timmars bussresa från Zhuhai. Jag besökte ett par temaparker, blev solbränd i skyskrapeskogen och tog 4000 bilder. Jajemän. Måndagen var helgdag så min weekend blev extra lång och avkopplande.
På lördagen, dagen efter invigningen av Expo 2010 i Shanghai, investerade jag åtta yuan och köpte ett exemplar av varenda dagstidning som presskiosken hade att erbjuda. Härligt att se rejäla helsidesdragare! Svenska medier verkar dock helt ha missat världutställningen.
Resten av den här veckan består av en hel del lektionsplanerande, innan det är dags för helg igen och konsert med Sahara Hotnight. Jodå, de är på Kina-turné just nu och kommer till Guangzhou. Och mitt i alltihop försöker jag smida planer inför GAS-klubbens stora födelsedagskalas i höst – samt fundera över vad jag ska göra med mitt liv. Den oundvikliga tanken på att jag har mer Kina bakom än framför mig nu gör mig en aning ledsen i ögat. Men förhoppningsvis är det inte nödvändigtvis sant …
Redigeringskatastrof till frukost
onsdag 7 april 2010 10:10 | Kategorier: Matnyttigt, Print, Typografi, 托馬斯在中國
I går firade Sverige annandag påsk med efterlängtade ledigheter som följd. I Kina firar man inte påsk, men i år sammanföll högtiden med den kinesiska festivalen Qingming då folk är lediga för att tvätta gravar. Ja – gravvård är ett sätt att minnas de döda, men kineserna bränner också offergåvor som prylar som de nära och kära kan tänkas behöva på andra sidan.
På engelska kallas festivalen för Clear Bright Festival, Ancestors Day eller Tomb Sweeping Day. Högtiden firas dock inte över hela landet, utan främst i regionen kring Hong Kong och Macao.
Högtiden innebar att jag fick en extra dag i Shenzhen. Tidigt tog jag tunnelbanan till stans största shoppingdistrikt, köpte en engelskspråkig morgontidning, frukost och såg staden vakna till liv.
Det är något visst med att sitta på en bänk och andas morgonluft medan butikerna slår upp sina portar och renhållningsarbetarna skurar trottoarerna.
Tidningsläsningen blev däremot en besvikelse. Shenzhen Daily var en av de fulaste tidningarna jag sett på länge, seriffer i rubriker och katastrofal redigering. En rest från 80-talet. Förvånande, eftersom de kinesiska tidningar som jag hittills har sett har varit vällayoutade och sköna för ögat.
Jag undrar om de använder Indesign. Jag ska ringa och fråga om de behöver personal. Så länge kan ni roa er med att finna fem fel på nedanstående uppslag.
Matigaste topprubben
fredag 19 mars 2010 4:04 | Kategorier: Matnyttigt, Nyhetsflödet, Print, Webbfavoriter, 托馬斯在中國
Småmysigt värre var det igår att knappa in www.hallandsposten.se och mötas av topprubben ”Potatis- och purjolökssoppa”. Satt i Georgia, i sin svartaste vikt.
Potatis- och purjolökssoppa.
Jag fick ett inombordslugn, en trygghetskänsla; skönt att veta att det är lugnt och stilla hemma i Halmstad medan jag är borta.
Den betydligt mer undanskymda rubriken som förkunnade att en kvinna har misshandlat sitt barn såg jag aldrig.
Idag var dock allt – oroväckande nog – som vanligt igen på HP:s webb. En anlagda skolbrand, en frontalkrock i en allé och en Drottförlust.
Stormminnen
lördag 9 januari 2010 0:00 | Kategorier: Nyhetsflödet, Print, Vardagligt
Just i detta ögonblick, för fem år sedan, gick decenniers arbete om intet, familjer splittrades, värdsliga ting trasades sönder och miljontals kronor gick upp i rök. På fredagen arbetade jag på VN-redaktionen i Gnosjö och jag minns tydligt hur jag hastade ut på första larmet om ett träd som låg över en infartsväg till samhället.
Just när räddningstjänsten hade sågat upp björken kom nästa larm: träd över vägen och takplåt flög omkring i Götarp.
Sen var infernot okontrollerbart.
Jag var nära att inte komma hem den kvällen. På Nissastigen var det stopp halvvägs till Smålandsstenar. Dumdristigt gick jag ur bilen och hörde skogen göra uppror. Beckmörker och stammar som knäcktes. Förgänglighet och maktlöshet i billyktornas sken – ögonblicken på Nissastigen glömmer jag aldrig.
Sen kryssade jag via Anderstorp och Bredaryd hem, men det var med nöd och näppe jag inte blev fast mellan två nedfallna träd. Mina tankar går till VN-kollegan Kjell Jansson som på väg hem mot Växjö fick ett träd över sig och blev en av de sju personer som omkom under stormen.
Sedan är minnerna från resten av helgen ett enda virrvarr av träd, förödelse, räddningspersonal, adrenalin och stress. Jag kommer bara ihåg att jag mitt i allt ständigt hade min pålitlige 2,8-megapixels tjänstekamera i högsta hugg. Och två bilder har jag kvar.
Ett sommarminne: fångad i en stålgrind
lördag 12 september 2009 10:10 | Kategorier: Bildligt, Print, Skoj, Vardagligt
Ibland är det inte lätt att vara reporter. I somras fick jag erfara att stålgrindar är farliga ting, och att fotografer hellre förevigar pinsamma ögonblick än hjälper en reporter i nöd.
Foto: ROGER LARSSON
Ikea, ta omedelbart tillbaka Futura!
Formgivarna på Ikea borde leva som de lär!
I nya numret av Ikea Familys medlemstidning skriver möbelföretaget att bra formgivning till stor del handlar om ”funktion, form och värde”. Jag har alltid gillat Ikea för deras prisvärda och ofta tidlösa produkter med bra design, alltid med en rejäl portion småländsk envishet i botten.
Men hur jag än försöker kan jag inte förstå hur Ikea överhuvudtaget kom på tanken att slänga ut Futura och byta till Verdana från och med senaste katalogen. Futura ritades i mitten av 1920-talet av Paul Renner med typlig inspiration från Bauhaus-formgivarnas geometrikärlek och där finns en parallell till Ikeas strävan efter enkelhel och funktionalitet. Ikea har använt Futura sedan de första katalogerna på 40-talet och trender har kommit och gått, men Futura har bestått. Det kan man se på Kreafons bilder.
Verdana ritades för en handfull år sedan av Microsoft för att ha god läsbarhet på datorskärmar. Visst, det kan funka bra som rubriker på sajter, men INTE I TRYCKSAKER. Och absolut inte som brödtext!
Vad är det som har hänt? Hur kan Ikea med sin jättestab av designers och formgivare överhuvudtaget låta en sådan här totalfadäs slippa igenom? Förklaringen som Ikeas informationschef Ivana Hrdlickova ger i Cap&Design är riktigt dålig:
Anledningen var egentligen att Ikea vill kunna använda samma typsnitt i alla länder och då är Verdana bra för det är möjligt att använda i många andra modifikationer och alfabet, till exempel asiatiska länder.
Jag ansluter mig till bloggbävningen. Snälla Ikea, håll er borta från min åsyn tills ni bytt tillbaka till era gamla styckeformat. Skicka inga kataloger, stäng ner alla reklambanners. Verdana sticker i mina ögon. En skitsak att bli upprörd över, säger kanske många. Men typsnittsbytet har uppmärksammats globalt och Guardians läsare pratar om bojkott. Ikeas dålig smak och okunskap drar skam över Sveriges goda formgivningsrykte . Skriv omedelbart på protestlistan!
Läs vad andra skriver om Ikeas typsnittsbyte:
- Lotten (har bilder på fler typografimissar i nya katalogen)
- Please Copy Me
- Dagens Nyheter
- Göteborgs-Posten
- Time
- Anti-Verdanabilder på Flickr
30 kilo Nåt Nytt och kunglig plankstek
lördag 29 augusti 2009 23:23 | Kategorier: Gasigt, Print, Vardagligt
Jag har precis kommit hem från Ljungby där jag och Tomas under trevliga former klistrat kuvert hela kvällen. Det är alltid en speciell känsla att packa upp lådorna med de nytryckta tidningarna och sända iväg dem till alla medlemmarna i GAS-klubben. Vi vet att breven är mycket efterlängtade och uppskattade. Det känns fint!
I dag paketerade vi nummer 35 av medlemstidningen, det tredje sedan den stora redesignen för ett år sedan. Varje tidning är en liten milstolpe för klubben – ett tillfälle att pusta ut, men samtidigt ta nya tag.
Nummer 35 av Nåt Nytt innehåller bland annat ett stort reportage från kulisserna på Lorensbergsteatern, Jan Rippes egen reseberättelse från Roy&Rogers besök i New York och historien om den discodansande familjen Falke. Bli medlem, så får du också tidningen!
Dessutom inmundigade vi i afton, som belöning till oss själva, en flott måltid från den kungliga hovleverantören Restaurang Charlie!
Se upp för persikofärgade predatorer i Laholm!
I serien om exotiska djur i HP:s spridningsområde kan jag inte undanhålla er artikeln om dessa sphynxer. Små, rosaröda kissekatter med hud som ”känns som persika”. Gott.
Läs allt om de långsvansade rovdjuren – som helt ogenerat äter kyckling i samma nyans som de själva – här.
Och för er som undrar – sphyxerna finns inte i det vanligtvis så vilda Hylte, utan i Lejeby i Laholms kommun. Den som vill lära sig mer om faunan i Hylte kan läsa om både igelkottar och sniglar.
Ett alldeles för långsamt farväl av Wallander
tisdag 18 augusti 2009 21:21 | Kategorier: Litteratur, Print
Sommaren 1997 var jag 13 år och sträckläste Mankells senaste Wallanderroman ”Steget efter” på semesterresan. Efteråt slukade jag raskt övriga böcker i serien. Jag gillade mordhistorierna utan döda (!) stunder i kombination med den melakoliske poliskaraktären och politiska inflikanden från författarens sida.
Tyvärr lever inte Mankells nya – och absolut sista – Wallanderbok upp till förväntningarna. Jag är ganska besviken – 550 lästa sidor, nästan i onödan. Jag recenserar boken i dagens Hallandsposten. Inte heller andra recensenter är nådiga, läs bland annat Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen.
Det storpolitiska spelet kring ubåtsintrången är tankeväckande och initierat skildrat, men det griper sällan tag. Familjen von Enke och de flesta personer som har med försvinnandet att göra – inklusive Wallanders poliskolleger – förblir bleka bifigurer som staterar i skuggan av huvudrollsinnehavaren. Till slut blir det mycket självömkande, åldersnoja och existentiellt filosoferande från den gamle polisen. ”Den orolige mannen” är för jämn; sällan överraskande. Håkan von Enke är orolig hela tiden. Wallander är om möjligt ännu mer orolig.
Ett uppfläkt tidningsomslag
måndag 3 augusti 2009 10:10 | Kategorier: Färg och form, Icke-normativt, Print
Om man tar en titt i tidningshyllan möts man mest av leende kvinnor med kritvita tänder, omgärdade av rubriker i alla tänkbara glättiga färger. Tråkigt och sällan särskilt överraskande.
Därför vill jag uppmärksamma ett omslag som bryter ordentligt mot konventioner och förväntningar: senaste numret av RFSL:s medlemstidning Kom ut. Omslaget harmonierar förvånandsvärt bra med numrets fokusering på människokroppen: en tjej vars bål är uppfläkt och blottar spända senor och rosaröd vävnad.
Vackert, mystiskt och motbjudande på samma gång.
Bilden är skapad av Zaira Perdigon, bildredaktör på Kom ut. I ett mail till mig berättar hon att hon utgått från en grundbild av en studiofotad tjej och sedan lagt på en mängd bilder på kyckling. Ja – det är alltså riktig vävnad. Inte mänsklig, men ändå!
Zaira gjorde inte bilden specifikt till Kom ut-omslaget, utan den i en serie som hon gjorde för ett tag sedan. Fler fina bilder finns i hennes blogg.
Är tidningsvärlden mogen för smileysen?
onsdag 22 juli 2009 22:22 | Kategorier: Nyhetsflödet, Print, Språk, Typografi
Så vitt jag vet är det ännu inte utrett om The New York Times verkligen använde en smiley när tidningen transkriberade Abraham Lincoln tal 1862. Jag skev om frågan tidigare i år. Oavsett vilket har de små skiljeteckensgubbarna som bekant främst använts i elektronisk kommunikation – men nu kan ett mer analogt genombrott vara på gång!
Nyligen publicerade Hallandsposten och Hallands Nyheter en text på kulturavdelningen som avslutades med – en blinkande gubbe! Jajemän! Det var visserligen inte en traditionell rak nyhetstext utan en lättsammare, mer liberal spalt med kulturtips – men ändå!
Jag har sökt efter andra smileysar i andra tidningar utan att finna något. Detta kan alltså vara första gången som en dagstidning i tryck använder en smileys för att förstärka en poäng, en känsla, i en text. Det ska bli mycket intressant att se vilken publikation som härnäst följer efter, och vilka stilistiska förändringar som kommer att ske.
Dagens boktips: Glömskelunden
måndag 20 juli 2009 17:17 | Kategorier: Litteratur, Print
Jag ska direkt erkänna att jag inte har läst min kollega Annika Bengtssons första roman, ”Kråkprinsessan” som hon gav ut för några år sedan på Ord och Visor förlag. Men efter att ha läst den alldeles nyutkomna fristående fortsättningen ”Glömskelunden” måste jag snarast införskaffa den första boken om tornhuset vid havet.
Glömskelunden är en stark berättelse, engagerande rakt igenom, om en kvinna som i en okontrollerad berusning hamnar på ett hotellrum med tre män. Ett våldsamt möte som sätter djupa spår, både på in- och på utsidan.
Inledningskapitlet gör ont att läsa:
De fnittrade. Blev allt djärvare, allt påhittigare. Trängde sig in,
klämde, kände, tryckte. Whiskyflaskan var tömd och glömd. Nu
skulle kuken ha sitt.De var överallt, in och ut i alla öppningar. Det sprängde och sved,
smärtan bedövade henne och ansiktet var svullet av tårar. Och de
fortsatte. En och en och alla på en gång.
Jag gillar att berättelsen är så mångbottnad. Det handlar såväl om kvinnlig ensamhet som om svensk bymentalitet. Om vänskap och om sexualitet. Om det sociala spelet och om inre personlig konfrontation. Och om ett hus som bär på mörka minnen.
Dessutom gillar jag Annikas humor och sarkasm som är insprängd lite här och var (och som man också hittar i hennes krönikor, bland annat texten om presenten från bokklubben är en av mina favoriter), och de fysiska likheterna med miljön på Hallandspostens huvudredaktion i Halmstad.
Glömskelunden har recenserats i SvD, på www.bokcirklar.se och i Hallandsposten – men läs för guds skull inte HP:s recension! Klicka inte!! Skribenten Björn Gunnarsson avslöjar klantigt nog slutet!
Nykommenterat