Mörket har lagt sig över byn Yangsho. Månen lyser med ett guldgult sken och om jag går ut på terassen på huset där vi bor ser jag två sockertoppsformade karstberg alldeles intill sträcka sig mot den stjärnklara natthimlen. Det var längesen jag upplevde ett sådant rofyllt mörker. Jag skulle gissa att det är 15 grader i luften. Ungefär som en svensk sommarkväll. Det låter som en klycha, men på avstånd hör jag hundar yla och katter jama.
Det är nu ungefär 30 timmar sedan jag anlände till flygplatsen i Guilin och sÃ¥ mycket har hänt sÃ¥ jag vet inte var jag ska börja berätta. Allt är sÃ¥ annorlunda, allt är sÃ¥ stort, kineserna är sÃ¥ mÃ¥nga, allt är sÃ¥ … överväldigande.
Jag har nog inte ännu fattat att jag verkligen är här. I KINA.
I Guilin bodde vi pÃ¥ ett vandrarhem som tydligen var av ”kinesisk hög standard” men som i Sverige antagligen skulle blivit utdömt för längesen. Men det var mysigt. Västerländska toaletter hade de dock inte utan det var modell hÃ¥l i golvet som gällde.
Bilden ovan visar en bakgata i Guilin, alldeles nära vårt hostel.
Yangsho är en med kinesiska mått mätt en liten by, men här finns fler affärer och restauranger än i Halmstad. Det kostar 1 yan (= 1 krona) att åka buss och en förpackning vaccumförpackade kycklingfötter kan man få för 15 spänn. Som hittat. Magen var inte riktigt i balans efter den första nudeltallriken igår kväll och saken blev knappast bättre i kombination med de tusentals främmande dofter från alla matställen längs gatorna. Jag trodde länge att jag skulle behöva ta till något av alla de piller jag packat med, men jag klarade natten utan problem och nu känns det som om faran är över -i alla fall när det gäller mat- och magrelaterade bekymmer.
Här i Yangsho ligger ocksÃ¥ skolan där vi kommer vara under introduktionskursen de närmaste tvÃ¥ veckorna. Hittills har allt varit mycket välorganiserat – hämtning frÃ¥n flygplatsen, boende i Guilin, rundturer och mat med jämna mellanrum – sÃ¥ det bÃ¥dar gott. Bilden visar utsikten frÃ¥n vÃ¥r terass.
Jag saknar er alla. Mejla mig om ni vill nåt. Facebook går inte att komma åt.


#1 av Lotta Larsson | måndag 1 februari 2010 18:18
Ja Du Thompis, det är nog inte mycket som liknar något här hemma.
Vad häftigt att göra något helt annorlunda.
#2 av Ingemo Johnsson | söndag 31 januari 2010 19:19
Hej Thomas! Vad skönt att höra från dig. Förstår att det är en otrolig omställning att komma till den kulturen. Var rädd om dig! Kram!