Nu börjar jag åter vakna till liv efter att ha legat mer eller mindre utslagen ett dygn. Troligtvis är det en släng biverkningar av malaria-tabletterna som jag har drabbats av eftersom symptomen stämmer väl överens med information på www.fass.se. Men men, det är lika bra att se det positiva i situationen: dels är det trots alls första gången som jag är ordentligt sjuk sedan jag kom till Kina och timingen var god eftersom jag inte har några lektioner ännu utan väntar på besked om arbetsplats, och dels har jag nu fått tillbaka den sömn jag förlorade under flygresan hit. I går sov jag nämligen bort hela dagen.
Helgen i Guilin var trevlig men ocksÃ¥ mycket tröttsam. Jag promenerade mest runt hela dagarna, och mina fötter var som tvÃ¥ brinnande köttklumpar när jag kom tillbaka pÃ¥ söndagseftermiddagen. Det där med att belägga trottoarerna med sviktande asfalt är inget för kineserna – här det är betong, betong och Ã¥ter betong som gäller. Bara att vänja sig.
På söndagskvällen när jag var som mest trött var jag dock tvungen att följa med en sväng till stan eftersom det var sista dagen på det två veckor långa nyårsfirandet. Det var ofattbart mycket folk i centrala Yangshuo, och alla var här för att titta på alla röda lyktor som sken i parken och äta små vita slembollar med en suspekt svart och söt fyllning som man fick vara med och rulla själv. Till en början trodde jag att det var dessa som jag blev sjuk av eftersom bakning och tusen smutsiga händer som arbetar med samma deg knappast är en bra kombination.
Tydligen är de vita bollarna dock en vida känd delikatess och själva tillverkningen ett särdeles skådespel. Folk trängdes vid borden för att få vara med och rulla degbollar och mängder av fotografer kämpade om de bästa bilderna.
Det blixtrade värre än vid landstingets presskonferenser hemma i Halland.
Firandet avslutades med ett jättefyrverkeri, minst 20 minuter långt, i månskenet över Li River. Och varken någon hund eller sur granne verkade ta illa vid.
Nykommenterat