Hard to say goodbye
onsdag 7 juli 2010 19:19 | Kategorier: 托馬斯在中國
Jag har svårt att inse det, men då var det alltså snart över. I morgon 11.40, Beijingtid, går planet västerut.
Jag kommer att resa bakåt i tiden och landar på Arlanda redan 18.35 i morgon kväll. Hur jag ska ta mig söderut från Stockholm vet jag inte än, men jag utgår från att det frekvent går bussar och nattåg med låga biljettpriser. En tia eller två kan jag spendera på en taxiresa om det skulle behövas.
Väskorna är packade. Mina överviktiga vänner är fyllda med kycklingfötter och tyngre än någonsin.
Sista kvällen i Kina tillbringade jag med Krister, bloggaren och Kalmarbon som förverkligade sina drömmar och flyttade till Kina för att studera kinesiska och som nu också har blivit krögare. Hans mysiga coffeshop invigs på lördag. Jag återkommer med en bild när jag har tankat in dem i datorn.
Det var ett mycket trevligt och på många plan inspirerande möte.
Fem månader i Mittens rike har satt sina spår. Just nu är jag för ofokuserad, sentimental och smått sorgsen för att kunna säga hur, men jag kommer att vara förändrad på många sätt när jag kommer hem. Var beredda på det.
再见 中国
Gryning i Beijing
onsdag 7 juli 2010 3:03 | Kategorier: 托馬斯在中國
Beijing har vaknat.
I går klarblå himmel och stekande hetta – idag gråmoln och smog.
Mattan i hissen skriker med stora bokstäver ut vilken veckodag det är. Olika mattor för olika dagar – en ovälkommen övertydlig nedräkning.
Jag borde skriva om hur ofattbart stor den Kinesiska muren är, berätta om alla fantastiska människor jag mött och skryta över hur överjävlig jag är på att pruta.
Men jag har svårt att finna ord. Jag är ledsen. Lyckligtvis har jag sentimentaljazz med Stan Getz i datorn.
Sjuk inledning i Beijing
tisdag 29 juni 2010 3:03 | Kategorier: 托馬斯在中國
Det blev en sjuk start på min vistelse i den kinesiska huvudstaden. Jag promenerade tidigt i går morse till Förbjudna staden, men när jag hade tagit mig igenom oräkneliga kejserliga tempel tog jag taxi tillbaka till mitt hostel och låste sen in mig på mitt rum resten av dagen.
Jag sov gott i närmare 20 timmar, men undantag för när receptionisten ringde och undrade när de egentligen skulle få komma in och städa mitt rum.
Antagligen hade streetfoodfrukosten jag åt stått framme lite för länge i morgonavgaserna, eller så sa kroppen helt enkelt ifrån efter de senaste veckornas stressande mellan förorenade städer, nattåg och världsarv.
Mest troligt är det dock att min turistdiarré berodde på att jag fick en överdos av turister i Förbjudna staden. Nu gäller det att snabbt lära känna en kines som kan ta mig till de oexploaterade delarna av kinesiska muren nästa vecka – dit varken turistbussarna eller souvenirförsäljarna hittar.
En resa med historiska tillbakablickar
söndag 27 juni 2010 15:15 | Kategorier: På resande fot, 托馬斯在中國
Det har varit hektiskt den senaste veckan – jag har bytt stad oftare än jag har bytt kalsonger. Från futuristiska och Expostressiga Shanghai till bedövande vackra bergsmassivet Huangshan (söndag), terracottaarmén i Xi’an; (onsdag) och Gula floden i Zhengzhou (fredag).
Men jag ju hunnit med en hel del. Jag kan inte berätta allt nu, kanske gör jag det en annan gång, men igår nådde jag i alla fall äntligen fram till en av världens största floder, Kinas pulsåder och ursprunget till den kinesiska civilisationen.
Två timmar försenad anlände jag i morse till Beijing, min resas slutdestination, och jag har redan hunnit med en hel del: checkat in och checkat ut från ett och samma hostel inom loppet av en timma eftersom de bara hade ett rum utan air-kondition kvar (omöjligt boende i 35-graders hetta!), studerat människolik på naturhistoriska museet (säg till mig om jag ska lägga upp några bilder på flådda huvuden), besökt Himlens tempel (enligt vissa Beijings vackraste byggnad), fnissat i lönn åt turister som inte kan pruta ordentligt på cheapshit-marknaden, och naturligtvis hälsat på Mao.
Nu tar jag igen mig i lobbybaren på Forbidden City Hostel, ett kinesiskt stenkast (dvs. mycket längre än ett svenskt stenkast, men ändå inte långt) från kejsarpalatset Förbjudna staden som jag ska besöka i morgon – så är det avklarat sedan. Goafton.
Midsommarafton i Zhengzhou
fredag 25 juni 2010 19:19 | Kategorier: På resande fot, 托馬斯在中國
På midsommaraftonens eftermiddag for jag österut från Xi’an. Blott två timmar tog det att fara 55 mil med höghastighetståget. Som mest gjorde det 350 kilometer i timmen. Merparten av resan färdades vi högt över sädesfält och småbyar, på en järnväg balanserad på betongpelare.
Kina fortsätter att imponera när det gäller kommunikation och infrastruktur.
Jag anlände till en grå betongstad som badade i 35-gradig hetta och smog – Zhengzhou – huvudstad i provinsen Henan, hem för sju miljoner kineser, och en viktig industri- och gruvstad. Jag tog in på ett hotell vägg i vägg med järnvägsstationen. Utsikten från 13:e våningen mot järnvägsstationens huvudentré ser ni ovan.
Jag lyckades få reda på av flickorna i hotellreceptionen att buss 16 kan ta mig till Gula floden i morgon bitti. Därefter köpte jag efter lång väntan och svåra språkförbistringar en tågbiljett till Beijing. Tåget avgår sent i morgon kväll och anländer obuddistiskt tidigt till Kinas huvudstad. Jag gillar nattåg – det är effektivt; hotell och transport på samma gång.
Jag tog en promenad på stan ikväll, och konstaterade att det kanske är sista gången på mycket länge jag får uppleva och känna det genuina Kina. Zhengzhou är myllrande skitig, turistlös och långt ifrån tillrättalagd som metropoler/turiststäder som Shanghai, Xi’an och troligtvis också Beijing. Jag önskar att jag kunde ta med mig doften, känslan och smaken av Staden hem.
Och det är för det mesta i den här typen av städer som jag med jämna mellanrum möter jag människor som berör mig på riktigt. Det hände idag igen. Ordlös kommunikation. På torget satt en mycket ynklig kvinna i sin rullstol och sjöng med en glasklar stämma till discomusik. Hennes händer kramade mikrofonen och hennes blick var full av hopp.
I Kina är allt inte fyra
Sädesslagen, elementen, kons magar, klädesplaggen … Allt är fyra, det är ju accepterat. Det fick vi lära oss i En himla många program.
Men i Kina är fyra inte accepterat. Det är ett oturstal. Att ge bort presenter som kan associeras till siffran fyra är synnerligen olämpligt och inte minst ohövligt, och i många hus existerar inte ens den fjärde våningen. Bilden är tagen i hissen i Rachels hus i Gongbei.
Varför är då siffran fyra så avskräckande? Jo, på kinesiska uttalas nämligen siffran fyra ‘sì’, och det är snarlikt ordet för död, ‘sǐ’. Det enda som skiljer de små orden åt är röstläget. Riks-kinesiskan använder fyra olika röstlägen för att markera ett ords betydelse och det är viktigt att använda rätt ton för att inte säga fel ord. Ett exempel:
- mā (mamma). Uttalas med en hög rak röst, ungeför som du säger ”Aaa” när doktorn ska titta i halsen.
- má (hampa). Uttalas med en stigande röst, ungefär som i ett glatt ”Great!”
- mǎ (häst). Uttalas med fallande och sedan stigande röst, ungefär som ett norrländskt jo-o…
- mà (gräla). Uttalas med fallande röst, ungefär som ”Damn!”.
Som motpol till dödssiffran fyra är siffran åtta otroligt lyckosam eftersom åtta (‘bā’) uttalas snarlikt som ‘fā’, vilket betyder ekonomisk välgång. Det var med andra ord inte en slump att OS i Beijing 2008 invigdes 080808 kl. 08.08.08.
Mer om siffror, husvåningar och kinesisk vidskepelse finns att läsa hos Krister i Beijing och hos Alex i Shanghai.
Chinese hotnights
Att be om ursäkt för att det har varit stiltje på uppdateringsfronten den senaste veckan tänker jag inte göra, men eftersom min tysthet har orsakat lite oro och mycket förvåning är det på sin plats med en förklaring.
Den senaste veckan har varit fullspäckad med lektioner, planering, städning, tvättning och fixning av diverse saker som behövdes fixas så det har varit få lediga stunder över för webbande. Och mitt i alltihopa har jag haft sönder mitt proxyprogram (vilket innebär att jag inte kan använda facebook, buhuhuhuhu), skubbat bort tre månaders kinasmuts, pustat och svettats var dag i den 30-gradiga värmen – och sett Sahara Hotnights live.
I helgen for nämligen jag, Patrik och Leo till min favoritstad Guangzhou för att se konserten med flickorna från Robertsfors under deras miniturné i Kina med anledning av att de lanserar sitt senaste album här.
De inledde med en spelning inför 10 000 åskådare på en festival i Beijing – på klubben i Guangzhou var vi kanske 100 personer. En brokig blandning svenskar, kineser och en och annan holländare (som sa ”These toilets are so disgusting!” och pekade på smutsen runt hålet i golvet. Uppenbarligen var han nyanländ till Kina.)
Det var gemytligt, lagom rock-klubbsbröligt och trevligt att säga hej till bandet efteråt. Vi föreslog gemensam lördagsbrunch på IKEA, men tyvärr skulle de vidare till Shanghai. Jag lyckades i alla fall få dem att göra en obligatorisk Chinese pose på fotot.
London-Beijing på 48 timmar
fredag 12 mars 2010 3:03 | Kategorier: Nyhetsflödet, 托馬斯在中國
Läser morgontidningen till frukosten och applåderar den kinesiska statens framtidsplaner för utveckling av det internationella tågnätet. Bland annat planerar man en helt ny höghastighetsbana från London till Beijing, via Moskva.
Enligt DN:s rewrite på en artikel i brittiska Telegraph ska den 800 mil långa trippen till andra sidan jorden endast ta två dygn.
”Om allt går som vi vill kan de tre linjerna vara färdiga inom tio år”, säger Wang Mengshu vid Kinas nationella projekt för höghastighetståg.
Tio år, det är inte särskilt länge i infrastruktursammanhang. Pellejönsarna på Banverket får nog får lägga på ett kol om de ens ska hinna borra sig igenom Hallandsås innan jag vinkar adjö och susar iväg på den nya superjärnvägen till Kina.
Även Aftonbladet skriver om järnvägsplanerna.
Mellanlandning på Beijing Capital International Airport
lördag 30 januari 2010 4:04 | Kategorier: 托馬斯在中國
När jag skriver det här sitter jag vid gate C23 på Beijing Capital International Airport och väntar på att boarda plan CA1471 till Guilin. Den enorma terminalen byggdes i samband med OS 2008 och allt är glas, orangemålade stålkonstruktioner och blankpolerade stengolv. Terminalen är så stor att vi fick åka tåg till bagagehämtningen. Bilden visar den syn som mötte mig precis när jag hade lämnat planet och gått in på terminalen.
Byggnaden påminner faktiskt lite om Stadsbiblioteket i Halmstad, med den skillnanden att terminalen lätt skulle kunna svälja 20 bibliotek, om inte mer.
Hittills är jag den enda icke-kinesen som väntar vid gaten och folk stirrar misstänksamt. Precis som väntat.
Det känns overkligt att jag är här, efter månader av planering. Både vemodigt och euforiskt på samma gång. Och jag har nog inte förlikat mig ännu med tanken att jag ska vara här så länge. Men i juli måste jag vara tillbaka här på samma terminal för då går planet hem. I JULI. Herreminje.
Det känns som om det var mycket mer än ett dygn sedan jag efter ett par timmarns skön sömn med en katt vid fötterna hemma hos Anna i Malmö tog 04.22-tåget till Kastrup. Det var en dryg väntan i Frankfurt, och när vi väl hade boardat planet fick vi vänta två timmar i kö till rimfrostborttagningsduschen. Jojo, tolv timmar i ett blått Air China-säte blev det. Jag är glad att jag i sista stund köpte en ögonmask hemma i Halmstad, men jag tror ändå inte att jag har sovit särskilt mycket. Jag gjorde dock vad jag kunde för att inbilla mig att det var mitt i natten och att jag var trött – trots att det var samtidigt som känt folk dansade på tv hemma i Sverige.
Förutom förseningen från Frankfurt har inga större missöden inträffat, men på grund av tidsskillnaden har jag förlorat en natt och känner mig snurrigare än vanligt. Och den här gången är det inte på grund av malaria-tabletterna.
Gaten öppnad.
OBS! Detta inlägg publicerade jag i efterhand, när jag fick tillgång till internet.
Tolv minuter mastodontinvigning
torsdag 21 januari 2010 23:23 | Kategorier: Nyhetsflödet
Jag har alltid varit lite svag för bombastiska mastodontevenemang, masscener och storslagna uppvisningar då olika uttrycksformer synkronisras minutiöst. Uppvisningar i mänsklig koordination helt enkelt. Det mest fascinerande exemplet är den magiska OS-invigningen i Beijing 2008 och jag hoppas kunna hitta hela öppningsceremonin oklippt på dvd under resan.
När världens högsta byggnad invigdes tidigare i år ordnade Dubai ett invigningsspektaket som hette duga. Visserligen inga människor i sikte – bara fontäner och fyrverkierier – men det är ändå värt tolv minuter.
The Longest Way
tisdag 12 januari 2010 21:21 | Kategorier: Film & television
Jag har postat det här tidigare. Men det är för bra för att glömmas bort i bloggarkivet. Alla måste titta.
http://www.vimeo.com/4636202Smärtsam morgon
fredag 20 november 2009 7:07 | Kategorier: Konstigt, Vardagligt
Om en timme ligger jag i den mjuka stolen, bedövad och låter mig mörbultas i tänderna. Om två timmar är jag ruinerad, men förhoppningsvis med alla rötter och pulpor i behåll.
Men alla verkar inte komma lika lindrigt undan som jag hoppas att jag gör. En tandläkare i Beijing verkar dra ut gaddar åt höger och vänster så ofta han kommer åt, bara för att kunna samla så många tänder som möjligt i sin jättetrofé. Absurt men engagerat. Om det nu inte är fejk alltihopa.
Nykommenterat