Alla inlägg som handlar om kött

Kinesisk köttleverans

Köttleverans till en restaurang, mitt i morgonmyllret på i Guangzhou. Notera cocktail-lillfingret.

Taggar: , , , ,

Bli först med att kommentera!


Lönetisdag med köttmarknad och massage

I måndags skramlade det äntligen till på mitt konto på Bank of China – mitt livs första lön i det kinesiska folkets valuta, RMB, hade anlänt.

Eller yuan, som man säger i folkmun.

Eller kwai, som ännu fler folkmunnar säger.

Så igår for jag, iklädd spenderarbyxorna, till – den södra och mest myllrande delen av Zhuhai, på gränsen till – för att fira. Jag gick till köttmarknaden för att ta några foton som behövdes tas. Den unge kötthandlarn blev glad över uppmärksamheten och bjöd på cigaretter.

”Smoking?”

”Yes, please!”

Man tackar inte nej när det bjuds i .

Kötthandlarn bolmade över sina röda varor och slängde fram ett nyflått grishuvud för att visa mig. Det klarblanka ögat sneglade på mig.

Sen bytte jag miljö och unnade jag mig en och en halv timmes helkroppsmassage och ansiktsbehandling. Pris: etthundrasextioåtta kronor. Det var kanske dyrt, men det kändes ändå ganska prisvärt.

Jag saknade som vanligt många ord och kunde inte kommunicera nåt vidare med massören. Fast hon förstod när jag sa ”Jag förstår inte” – och jag förstod att hon skrattade gott åt min icke-asiatiska kroppsbehåring.

I love China. På riktigt.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer


Snabbmat för kampsportare

Överallt i finns McDonalds. Nästan lika mycket överallt finns den lokala snabbmatskedjan Kungfu. Jag köpte mat på båda ställena under energikrävande shoppingrundor i Shenzhen i helgen. Priset är ungefär detsamma, omkring 22 yuan för ett meal.

McDonalds gav mig en burgare, cola och pommes frites. Som vanligt. På Kungfu kan man beställa och andra mer eller mindre suspekta animaliska produkter. Jag valde dock hackat kött med ris, sallad och buljongsoppa. Vattnet (hett, som alltid) fick jag be särskilt om.

Behöver jag säga vilken måltid som var godast?

Taggar: , , , , , , , ,

1 kommentar


Grillkväll vid Sydkinesiska havet

Korvar, kött, levande räkor, bröd, majskolvar och grönsaker. Kvällssol och ljumma vindar. Grillkvällen vid stranden igår var nästan som en svensk sommarkväll vid havet. Enda skillnaden var att man fick slänga allt skräp på marken. Det kom ändå folk och städade upp när vi hade gått.

Taggar: , , , , , , , , , ,

1 kommentar


Nyårsvecka med frosseri och buddistiska överraskningar

Lat söndag i Yangshuo. Jag och Charlie kom tillbaka från värdfamiljen Yang igår kväll och det behövdes verkligen en dags ledighet efter att ha umgåtts med den kinesiska familjen i Guilin i en hel vecka – mycket längre tid än vad vi trodde från början. Helt ineffektiv har jag dock inte varit idag. Efter frukost tog jag och Patrick en promenad ner till stan och lämnade in smutstvätt på lokala tvätteriet och finkammade sedan stan i jakt på en tränings- t-shirt. Dumt nog packade jag mest ner skjortor och tröjor i bagaget, och nu under vintersäsongen är t- shirtar nästintill omöjliga att få tag på. Jag hittade lyckligtvis en i en supermarket och kunde på eftermiddagen inviga mina äkta plagiatlöparskor som jag köpte på nyårsrean i Guilin.

Det var riktigt skönt att springa några varv på skolans löparbana, med karstbergen som fond, efter en veckas konstant ätande, sovande och tv-tittande.

Ja, det har faktiskt inte varit mycket aktivitet den senaste veckan under tiden hos värdfamiljen Yang, bestående av mamma Luxia och hennes 17-årige son Rodney. Eftersom de var lediga från skola och jobb med anledning av det kinesiska nyåret ville de sova halva dagen, och vi fick naturligtvis ta seden i vacker hand.

På eftemiddagarna for vi oftast hem till någon släkting eller vän och åt. Naturligtvis – kineserna gör inte mycket annat än frossar under nyårsfirandet. Och så mycket kött som möjligt ska stå på bordet, vid varje mål. Kött i alla tänkbara kulörer och längder. Jag är glad att jag inte är vegetarian för då hade jag svultit – och gått miste om fantastiska smakupplevelser. Och jag gillar sättet att äta i . Alla plockar från uppläggningsfaten med sina egna ätpinnar, sörplar och spottar ben. Det är befriande.

De tre första dagarna under tiden med värdfamiljen skiljde sig dock rejält från de lata frosseridagarna. Efter att vi ätit nyårsmiddag hemma hos Luxias föräldrar (och även hos föräldrarnas granne som helt spontant bjöd oss på kokta och andra broskfyllda djurdelar) for vi norrut genom nyårsnatten till grannprovinsen Hunan. Fem timmar i en kall bil på bumpiga vägar, tillsammans med en kinesisk kvinna och hennes son som vi träffade för första gången bara några timmar tidigare, utan en aning om vad som väntade oss. Vardagen bjuder sällan på en sådan spänningsfylld ovisshet.

Innan gryningen anlände vi till templet hun nan nan yue dit tusentals buddister hade vallfärdats för att vaka in nyårsdagens morgon. Folk kastade medhavda raketer och smällare på en enorm sprakande brasa, den största och jag någonsin sett. Folk trängdes i tempelbyggnaderna för att kunna tillbe sina gudar, beröra speciella heliga stenar och köpa lyckobringande smycken inför det nya året. Folk utförde målmedvetet sina ritualer i en aldrig sinande ström. Det var överväldigande.

Efter att vi pustat ut i gryningen, ätit en rejäl frukost med fisk, kyckling, biff – ja, kött helt enkelt – for vi vidare, genom provinsen Hunan till det buddistiska klostret guan yin chan shi. Här lever en handfull munkar tillsammans med sin stora bastanta Teacher som iklädd sin senapsbeiga dräkt mest sitter och röker och lyssnar på Bob Marley på hög volym på kvällarna.

Natten tillbringades under en filt i en hård säng, påklädd med ytterjacka och allt. Det var praktiskt taget som att sova utomhus eftersom vi inte hade någon som helst uppvärmning (en eld kunde vi väl ha fått i alla fall?) så antagligen var det här något slags kompensation för att jag slapp göra lumpen. Två grader plus, var det i rummet, såg vi när vi upptäckte termometern senare på dagen.

Jag är glad att jag hade engelsmannen/militären/blivande brandmannen Charlie med mig som sällskap och psykiskt stöd.

04.30 ljöd klangen från klocktornet och munkarna sjöng sina morgonmelodier så det ekade i dalgången. Vi gick upp och bad med dem i mörket.

En timma senare fick vi frukost, en vattnig risgrynsgröt med två skedar socker. Det smakade underbart. Vi satt på rad på träpallar vid små pulpeter i det smutsiga köket, jag, Charlie och en av munkarna.

Senare på dagen ordnade de en speciell ritual för oss där vi under de mest högtidliga ritualer och under Teachers ledning blev buddister. Vi fick personliga buddistpass, armband och lyckobringande guldkort att bära i plånboken.

På eftermiddagen for vi hem till Guilin igen efter två dagar med nästan konstant kyla – men många varma möten och fantastiska upplevelser som jag inte skulle vilja ha ogjorda. Minnen för livet, om ni ursäktar det slitna uttrycket.

Det finns naturligtvis ännu mer händelser från veckan hos värdfamiljen som jag skulle vilja berätta om (som till exempel när vi var på bröllopsmiddag och alla hetsåt under ett par timmar och sen var det slut), men det får bli en annan gång. Jag har också hundratals bilder som jag skulle vilja visa, men det får också bli en annan gång. Nu har jag tagit på mig raggsockor och min nya fina pyjamas i kinesisk storlek XXL och säger godnatt.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bli först med att kommentera!


Yangshuo, 12 februari 2010 kl. 10.25

Taggar: , , , , , , ,

2 kommentarer


Köttmarknaden i Yangshuo, 7 februari 2010, kl. 15.45

Jag förstår om den här bilden kan vara stötande för vissa. Men man behöver inte titta noga. Och jag vill inte censurera den kinesiska vardagen.

Taggar: , , , , , , , , ,

Bli först med att kommentera!


Trerätters snake dinner och andra kulinariska upplevelser

Den gångna helgen gick i matupplevelsernas tecken. Efter lektionerna på lördagen hade våra koordinatorer från organisationen Greenway China med Isabella i spetsen ordnat med en rejäl fest i matsalen, naturligtvis kvällen till ära dekorerad på klassiskt kinesiskt sätt med blinkande lampor, ballonger och en stor kinaflagga på väggen. Och i enlighet med kinesisk tradition välkomstskålade vi i risvin, en dryck som snarare borde kallas rissprit eftersom den har en alkoholhalt på inte mindre än 52 procent.

Festen var rolig och jag lägger upp bilder på flickr när jag får tillgång till en bättre internetuppkoppling. Efter kalaset på skolan tog vi alla fall en tur in till stan och på vägen slog jag och Leo till på var sitt spett med nyfriterade . De smakar ungefär som de ser ut – kryddstarka, flottiga, krispiga och fulla med brosk. Just själva klorna var faktiskt ganska goda att knapra på.

Det känns att den här resan kommer att bli värre när det gäller obehagligheter – inte minst när våren kommer och alla småkryp vaknar till liv – så det är lika bra att så kvickt som möjligt testa på det kinesiska djur- och matlivet under kontrollerade former.

Igår hade vi ledigt hela dagen och jag tog en långpromenad genom staden. Just nu förbereder hela sig inför nyåret nästa helg och det pyntas och fejas överallt. På marknaden och i olika försäljningsstånd längs gatorna kan man köpa röda dekorationer och fyrverkerier. Det påminner om julstämning.

Lika gemytligt är det dock inte på Yangshous matmarknad som jag hamnade mitt i av en slump – en enorm hall med allt tänkbart och otänkbart i en myllrande röra jag aldrig sett maken till. Halva hallen var fylld med grönsaker, frukt, nötter, ägg, torkade bläckfiskar och tusen saker jag inte kan sätta namn på, och resten av hallen var mer eller mindre ett slakteri. Kött är dyrt i och därför tas allt tillvara. Här hängde tarmar på rad, hjärnor låg prydligt uppradade på fat. En stickande odör av död steg uppfrån bänkarna och blod sipprade ner på smutsmarken.

Försäljare viftade med höns som om de vore handdukar, och fem vita kaniner väntade på sitt öde. Och längst in i ett hörn hängde hundar och katter på slaktkrokar. Jag räknade till tolv ännu levande hundar i burarna bakom disken innan jag tvingades vända bort blicken.
Mina sinnen var lamslagna.

Men här i är det som för en västerlänning framstår som det mest absurda, helt normalt, och på kvällen åt vi trerätters ormmiddag på Lucys place. Ja, orm, nyfångad bland bergen. Det här är visserligen ingenting som normalt finns på menyn på Lucys place, utan hela spektaklet var specialordnat för oss.

Efter att ormfångaren dödat djuren framför våra ögon, klippt av dess huvuden och pressat ut dess blod avnjöt vi följande meny till en kostnad av 33 kronor per person:

Apertif: en liten skvätt risvin med pinfärskt ormblod. En smak av järn dröjde sig kvar länge i munnen.

Huvudrätt: Ormkött wokat tillsammans med diverse grönsaker. Mycket delikat, köttet kan beskrivas som en blandning mellan kyckling och bläckfisk.

Avslutning: Ormbuljongsoppa kokad på benen. Smakade som den ser ut.

Taggar: , , , , , , , , , , ,

Bli först med att kommentera!


Yangshuo, 1 februari 2010 kl. 16.34

Rusning till vår lokala kycklingköttbutik, alldeles nära skolan.

Taggar: , , , ,

2 kommentarer


Smygfoton, slaktbilder och en samling franska åskådare

Efter en lååång vecka med bokrecensioner, begravningsnotiser och otroliga mängder featurematerial kan hjärnan behöva lite stimulans. Här är tre spännande fotoprojekt som är värda en närmare titt.

Walls of Glass

”If slaughterhouses had glass walls, everyone would be a vegetarian”, sa Paul McCartney. Den svenske fotografen Erik Lindegren har dokumenterat den svenska köttindustrin – från jord till bord. Bilderna finns på webben och kommer att visas på flera platser framöver. En utställning har alldeles nyss invigts i Växjö, Smålandsposten har skrivit om det. Det är våldsamt, smutsigt och ocensurerat. Ingenting lämnas åt fantasin. Det kommer att bli mycket snack om det här framöver. (via fotofeber)

Walls of Glass

Le Tour

Fotografen Brent Humphreys har struntat i de flåsande cyklisterna och fokuserat på en annan del av Tour de France: åskådarna och detaljerna utanför banan. (via fotofeber)

Le Tour

Life Behind Glass

Ibland funderar jag över fenomenet att hundratals människor kan leva i samma huskropp, utan att någonsin ha kontakt med varandra. Michael Wolf har smygfotat människor som bor och arbetar i New Yorks skyskrapor. Det andas mycket ensamhet – trots att husen är fyllda av människor. (via fotofeber)

Life Behind Glass

Taggar: , , , , , , , , , , , ,

Bli först med att kommentera!


En snabbspolning genom våren

Jag är tillbaka! Mot all förmodan fick jag en lidnersk knäpp och byggde om hela sidan och bestämde mig för att börja blogga igen! Men några löften om hur ofta jag kommer att göra inlägg bör jag nog inte göra, utan det är bättre att jag skriver när jag har något att säga. Så borde förövrigt fler resonera.

Sommarvikariatet på Hallandsposten har börjat och jag trivs, även om jag saknar TV4 Halland. Där var det ständigt så mycket att göra att hela våren bara svischade förbi! Men jag letade fram lite gamla bilder i mobilen som visar lite av vad jag har gjort under de senaste månaderna. Jag har …

… firat midsommar:
DSC00521

… funderat på hur det kommer att gå för den här nya tidningen som kanske är lite väl nischad:
DSC00503

… förundrats över Metros förmåga att pixla bilder:
DSC00510

… tjuvkikat på den äggformade mannen som satte ut trädgårdsmöblerna inför sommaren:
DSC00494

… pustat ut över att Siba-skiten är ute och att vi har en kaffemaskin som inte strular:
DSC00489

… stekt riktigt köttiga biffar:
DSC00491

… kikat på den här fascinerande målningen som jag inte minns namnet på men som spelade en viktig roll i den lysande tv-serien De halvt dolda av Jonas Gardell. 1700-talsmålningen visades på länsmuseet i Varberg och föreställer en familj som drabbats av den på den tiden så höga barnadödligheten. Men på målningen fick både de levande och döda vara med.
DSC00487

… hittat en halväten tårta på ett trappsteg:
DSC00483

… placerat råmaterialet och andra viktiga handlingar till Farväl Lillebror bakom lås och bom:
DSC00478

… funderat över var ligger:
DSC00467

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bli först med att kommentera!