Luden överraskning i garderoben
”Se upp för mögel på kläderna”, varnade mina volontärvänner och påpekade att de redan skaffat särskilda mögelborttagningsborstar för att bli kvitt de små vita fläckarna som tydligen lätt uppstår på plagg som inte används så ofta. Mögel? Äh, inte i mitt rum.
Men jodå, när jag städade klädskåpet häromdagen hittade jag fina små odlingar på både det bruna bältet (typiskt också!) och min höst- och vårjacka som värmde gott i kalla Yangshou, men som de senaste veckorna bara hängt stilla på sin krok och grott.
Den 98-procentiga luftfuktigheten skonar tydligen ingen.
Men – lika bra att vara positiv. Nu slipper jag kånka runt på den gamla tunga tråkjackan från Sweden och kan ersätta den med en betydligt roligare jacka som är made in China, utan att ha dåligt samvete. Dessutom har jag två finfina biologiska odlingar att studera när jag har gjort allt annat jag har att göra (vilket dock inte lär inträffa innan jackan och bältet har krypit iväg på egen hand).
Kycklingfötter med snigelpost
måndag 29 mars 2010 12:12 | Kategorier: 托馬斯在中國
Ah, mitt fyrakilospaket som jag lämnade in på postkontoret i Yangshuo alldeles innan jag for mot Zhuhai har nu anlänt till Halmstad. Två månader skulle det ta, men redan nu efter tre veckor är kycklingfötterna, teet och de andra godsakerna hemma. Bra samarbetat, posterna!
Hemligheten bakom Kinas framgång?
Runt ett-snåret kan man se dem överallt – de sovande kineserna. Precis som spanjorerna tar siesta tar kineserna en liten tupplur mitt på dagen, efter luchen. De flesta lämnar inte sina arbetsplatser, utan intar helt enkelt en bekväm ställning – sittande, liggande eller stående – och sussar sedan sött en stund.
Jag hittade inte mindre än fyra bilder på sovande kineser i arkivet, samtliga tagna i Yangshou och Guilin.
I lärarrummet här på skolan i Zhuhai brukar de flesta kinesiska lärarna lägga armarna i kors på skrivbordet och vila huvudet en stund innan det är dags för eftermiddagslektionen.
När vi i väst såsar lugnt efter lunchen och mest längtar efter att arbetsdagen ska ta slut, lägger en miljard kineser i en extra växel. Det är inte konstigt att hjulen snurrar allt snabbare här i Mittens rike.
Jag tog en powernap själv häromdagen (dock traditionellt på sängen), och nog fick jag ny energi och eftermiddagen gick lättare. Jag är övertygad om att en snabb och lätt sömn är ett betydligt bättre sätt att skaffa sig ny energi istället för att – som hemma – stressa vidare efter lunchen med en kaffekopp i högsta hugg.
Aftonbladets reporter har testat, och – javisst, eftermiddagen går som en dans efter en kvick tupplur på redaktionen. Kineserna vet vad de gör. Ibland.
Nu – dags att sova en hel natt. God afton!
Boende, matlagning och rökning – svar på läsarfrågor
torsdag 25 mars 2010 10:10 | Kategorier: 托馬斯在中國
Det är skoj att veta att många av er följer mina slarviga notering mer eller mindre regelbundet. Jag hoppas att texten och bilderna förmedlar en någorlunda rättvis bild av hur jag har det, och att jag kan ge er en liten inblick i den kinesiska kulturen.
En hel del av er som hittar hit är dock inte alls ute efter att läsa om varken mig eller Kina, utan söker bara snusk. Tragiskt nog är så många som en fjärdedel av alla som klickar sig hit via Google ute efter att köpa sexleksaker – i Ullared. Jag vet inte om det här inlägget gör er nöjda, men klart är i alla fall att sex fortfarande säljer. Och Ullared.
Jaja, det där var en avstickare med lite statistik.
Något som däremot gör mig glad är att några av er som följer bloggen själva funderar på att åka iväg som volontärer. Nyligen fick jag en kommentar med ett antal frågor, och eftersom jag tror att frågorna kan intressera många läsare väljer jag att besvara dem här – istället för i en betydligt mer undanskymd kommentar. Jag hoppas att det är ok, Mikaela.
Bor du någonstans i närheten av byn Fengyan i Guangxiprovinsen? Jag har uppfattat att man gör det som volontär.
Företaget Volontärresor (www.volontarresor.se) erbjuder två typer av volontärresor til Kina. Så här har jag uppfattat skillnaderna:
- ”Vanlig” volontärtjänst. Man arbetar efter en introduktion en kortare tid som lärare/assistens/fritidsledare på en skola, oftast i byn Fengyan utanför Yangshuo (1 timmas bussresa söder om staden Guilin) i Guangxiprovinsen i södra Kina.
- Paid teaching. Efter ett antal veckors introduktion arbetar man en längre period som engelsklärare på en skola någonstans i Kina. Du planerar dina egna lektioner, har ett större ansvar och får en lön som bestäms av respektive skola. Var man hamnar beror på efterfrågan från skolorna, och ens egna önskemål.
Jag deltar i Paid teaching och hamnade helt oväntat på en skola i Zhuhai, ca 10 timmars bussresa från Guilin, alldeles vid gränsen till Macao vid kinesiska kusten. Ytterligare två svenskar, Leo och Patrick, jobbar som engelsklärare på skolan.
Eleverna är av varierande ålder, gissningsvis mellan 18 och 30 år. Jag ska berätta mer om mitt jobb längre fram, men jag måste komma in lite mer i det först.
Två volontärer från vår grupp hamnade på en skola utanför Shanghai, och en annan är i norra Kina, där det fortfarande är vinter. Vissa är kvar i Yangshuo, Guilin och orter däromkring. Vi är alltså med andra ord utspridda över hela Kina.
Hur bor du? Kan du inte lägga upp bild?
Okej, här är mitt rum. En etta med balkong, badrum och Musse Pigg-säng på femte våningen i ett tiovåningshus alldeles nära skolan. Jag är tydligen mycket lyckligt lottad som har fått ett eget rum, för tydligen delas ett rum i den här storleken av fyra studenter. Standarden är bra, men första veckan då luftfuktigheten sades vara 95 % exploderade elskåpet fyra gånger. Nu fungerar det dock bra, liksom vattenautomaten. Det enda som saknas är ett kylskåp och en kokplatta.
Mitt skrivbord, med mina lektionsböcker, kinesiskaböcker och min oumbärliga dator (där jag skriver just det här inlägget!)
Det finns automatiska tvättmaskiner på skolan, de kostar 5 yuan/tvätt. Problemet är att 1 yuan både finns som sedlar och mynt, och mynten är mycket ovanliga i Kina. Därför fick jag i veckan tvätta så här improviserat i duschen. Men det gick finfint det också. I Yangshuo var det dock lätt att lämna in smutskläderna på ett tvätteri, betala 11 kr/kg och hämta det en timma senare.
Lagar man sin egen mat?
Under introduktionsveckorna i Yangshuo fick vi tre mål mat om dagen. Ofta var det dock samma tre-sex olika rätter att välja mellan plus ris. Tyckte man att det blev enformigt i längden kunde man ta lokalbussen till centrum och köpa mat.
På skolan i Zhuhai får vi ingen mat, och vi kan inte heller laga mat eftersom vi inte har tillgång till något kök. Vi måste med andra ord köpa all mat, antingen på någon restaurang, eller – som oftast – i skolkantinen. Det är en jättehall med ett tiotal olika smårestauranger med olika sorters mat så det är lätt att variera sig. En skål nudlar kan man få för några få yuan. En frukost med dumplings, några bröd och risgrynsgröt kostar ca 7 yuan.
Restaurangpriserna varierar enormt. Du kan spendera hundratals yuan på en lyxig restaurang om du vill, eller köpa en fantastisk ris- eller nudelmåltid för några yuan i ett enkelt mathak. Dessa billiga matställen finns överallt.
Jag är astmatiker och undrar hur det är med rökningen. Och hur är luften i allmänhet? Jag antar att Peking är värst.
Kineserna röker som skorstenar. Överallt – inklusive inne i skolmatsalen och på alla andra restauranger. Jag skulle kunna tänka mig att det är lite bättre på skolan i Fengyan eftersom eleverna är yngre där, men eftersom jag inte har varit där vet jag inte.
Hur luften är i Beijing vet jag inte eftersom jag inte varit där, men Kina kryllar av miljonstäder täckta i damm och avgaser. Jag har flera gånger, bland annat i Guangzhou, märkt av detta på ett mycket konkret sätt: ökad salivproduktion och ihållande halssmärtor. Man ser ofta kineserna med munskydd.
Faktum är att man som svensk måste omvärdera sin definition på begrepp som storstad, stad, samhälle, by och landsbygd etc när man kommer till i Kina. Landet har ett antal storstadsområden med över tio miljoner invånare, bland annat Beijing, Shanghai och Guangzhou. Sedan kryllar det av ”småstäder” med 1-4 miljoner invånare. Stockholm skulle i Kina alltså vara en helt vanlig ”stad”. I småstäder, med 100 000 invånare eller mer, är luften så vitt jag vet något bättre, men i Sverige skulle den knappast klassas som ”ren” och hälsosam.
Hoppas att detta var svar på dina frågor! Kontakta gärna Volontärresor eller försök komma i kontakt med andra astmatiker som har varit i Kina för att få bättre information.
2. Hur bor du? Kan du inte lägga upp bild? 
toa, dush kan man tvätta typ? haha..sånt är alltid kul och veta.
3. Sen hur är det med maten? för som jag förstått bor man med volontärerna? och tillagar man den själv då? eller får man den på något sätt?
4. och så igen då om rökning(eftersom jag är astmatiker)..förstått att de röker mycket, men inte där ni bor? skolan? och hur är det där du bor nu? hur är luften i allmänt? (för antar tex Peking är värst)
TACK om du orkar ta dig och svara på allt, gör mig så glad kramaaar!
Några volontärvänner
torsdag 25 mars 2010 1:01 | Kategorier: Webbfavoriter, 托馬斯在中國
För att ni som läser min blogg inte ska få en alltför ensidig bild av livet som volontär i Kina kommer här länkar till några av mina volontärkollegors platser på internetet. Trevlig läsning!
Linnea är i Liuzhou och skriver mycket om livet som lärare.
John och Kajsa arbetar som lärare i Hangzhou.
Maral är kvar i vackra Yangshuo.
Sommaren 2009 volontärarbetade Christian och Caroline i Kina, och deras blogg är också värd att läsas.
Hojta till om jag har glömt någon blogg.
Sista bilden från Yangshuo
tisdag 9 mars 2010 5:05 | Kategorier: 托馬斯在中國
Så där. Jag har tagit på mig inte mindre än 19 klädesplagg, packat väskan trång, besökt China Post och sett till att 4 kilo kycklingfötter och andra kinesiska delikatesser landar i Halmstad om ett par månader. Dessutom har jag tagit de sista bilderna som var kvar att ta här i Yangshuo.
Nu väntar lunch från skolkantinen där bilden ovan är tagen. Sedan lämnar jag Yangshuo – skäggigare än någonsin.
Jag lämnar kvar ett fotavtryck, en odrucken pijiu – och min kära axelväska som jag i ur och skur släpat på i två år men som nu ersatts av en betydligt mer komfortabel ryggsäck.
Ett oväntat telefonsamtal – dags att fara söderut
tisdag 9 mars 2010 2:02 | Kategorier: 托馬斯在中國
Klockan är nu snart nio och jag har ganska nyss vaknat. Frukosten ackompanjeras av gnisslet från fiollektionerna på våningen under. Även denna morgon i Yangshuo är kall och riktigt ”rösen” som vi säger i Småland, och fönstren är otäta och odugliga på att både hålla kvar den lilla värmen som finns här inne, och hålla ute kylan. Aircondition-apparaten står på 32 grader men den hjälper föga.
Men om allt går som planerat är detta min sista dag i Yangshuo, för i kväll flyger jag söderut.
Det har varit lite tyst här på bloggen de senaste dagarna, men jag har inte varit på topphumör. Efter att vädret skiftade från högsommar till kylslagen höst för en vecka sedan har jag varit ordentligt krasslig – förkyld och ont i halsen mest hela tiden. Den senaste veckan har också mest varit en lång seg väntan på besked från olika skolor där vår koordinator Isabella idogt har försökt ordna ett jobb till mig. Men eftersom jag bara planerar att jobba till början av juni – och de flesta skolor föredrar att skriva längre kontrakt har det blivit nej eller avvaktande svar överallt. Ovissheten har varit frustrerande för både mig och Isabella.
Jag är faktiskt förvånad över hur komplicerat det är för Isabella att hitta ett jobb som passa alla – i förhandsinformationen verkade det som om man efter introduktionskursen direkt skulle få åka till en skola och jobba någonstans i närheten av Guilin. Men för att få ett jobb som foreign teacher krävs mängder av telefonsamtal, intervjuer – och provlektioner inför riktiga klasser.
Jag hade enkelt kunnat få ett jobb här i Yangshuo eftersom skolan här tydligen är mer flexibla med anställningstiderna för sina engelsklärare, men fyra veckor i ett av Kinas mest turistiga och väst-anpassade besöksmål är fullt tillräckligt. Yangshuo är fantastiskt vackert och småstadsstämningen är gemytlig och öppen, men under min vistelse i Kina vill jag inte se en tyskar/engelsmän/holländare vart jag än vänder mig.
Obuddistiskt tidigt i går morse for jag och Isabella till en skola i Guilin för en teaching demo. Sista hoppet! Jag hade förberett en lektion om kulturella skillnader, inklusive presentation av mig själv och Culture Quiz, och allt gick bra. Studenterna var i övre tonåren och vissa av frågorna var för enkla, men bättre det än att undervisningsmaterialet är för svårt.
Men återigen var min begränsade anställningstid ett stort krux, och läraren skulle prata med sina chefer och återkomma.
Vi hade hoppats på – och nästan räknat med – ett positivt svar direkt så vi var lätt bedrövade under nudelfrukosten.
Men så – helt oväntat och i precis rätt ögenblick – fick Isabella ett samtal. Jag förstod ingenting, förutom en fras hon upprepade gång på gång: Mei wenti – ‘inga problem’.
Och plötsligt hade jag fått ett jobb! Inte i Yangshuo, inte i Guilin utan i storstaden Zhuhai, alldeles nära Asiens Las Vegas, Macao. Zhuhai ligger i en av Kinas snabbast växande regioner, och staden är känd för sina många parker och närheten till vattnet. Tydligen är staden också klassad av Unesco som en av de bästa platserna att bo i i Kina.
Det låter lovande.
Skolan förklarade i samtalet med Isabella att de alldeles nyss hade startat en ny klass och behövde därmed ytterligare en lärare. Mina tidigare rumskamrater Patrik och Leo från Sverige jobbar redan där och de verkar trivas.
Jag skippar den tio timmar långa nattliga bussresan och flyger istället i kväll till Guangzhou, en femmiljonerstad ett par timmar norr om Zhuhai. Isabella hjälpte till att hitta en biljett för 520 yuan. Flyget tar en timme och det känns som om tidsbesparingen är värt pengarna – just nu vill jag bara komma söderut.
Jag stannar i Guangzhuo ett par dagar och tar på bussen söderut till Zhuhai på torsdag.
Äntligen börjar pusselbitarna att falla på plats.
Undervisningsstudier, fjärilsgrotta och ett engelskt hörn
torsdag 4 mars 2010 6:06 | Kategorier: 托馬斯在中國
Onsdagen var späckad med aktiviteter. Vi satt med och studerade två engelskalektioner – en med en kinesisk lärare och en med en foreign teacher – och det var en mycket nyttig upplevelse. Disciplin, effektivitet och noggrannhet kännetecknar lektionerna i Kina. Det är mycket märkligt och förvånande att vi inte tidigare fått ta del av hur kinesisk engelskaundervisning yttrar sig i praktiken – det hade verkligen hjälpt oss att omvandla teorin till praktik i våra egna lesson plans.
På förmiddagen tog jag, John och Kajsa (http://johnandkajsagotochina.blogspot.com/) en snabbtur till Butterfly Cave strax utanför Yangshuo. 20 kronor per person kostade det att hyra en privat minibuss – som väntade ett par timmar på oss medan vi var inne i grottan. Det måste vara svårt för den förarens firma att gå ihop.
Butterfly Cave är en ganska fjuttig grotta, som liksom alla andra grottor i Kina var upplyst med färgade neonlampor och belagd med prydliga promenadgångar. Inte alls vad jag som gillar mörka och smutsiga underjordpromenader hade hoppats på. Men men - det var trevligt ändå eftersom en promenad på en svindlande hängbro, en utsikt och en show också ingick i entrébiljetten. Eftersom det är lågsäsong just nu var vi de enda besökarna och det kändes lite märkligt att sitta ensamma på en läktare med plats för säkert 2000 åskådare. Men situationen var säkert lika märklig för de 25 dansarna/sångarna/musikerna i lustiga frisyrer/kläder. Überturistigt på alla sätt, men så är det ju ofta på sevärdheterna.
På kvällen träffade vi kinesiska ungdomar som studerar engelska här i Yangshuo för att i ett så kallat ”English Corner” prata engelska helt enkelt. Kineserna drillas hårt i grammatik och vokabulär och är lysande på att skriva och läsa engelska, men de har svårare att prata, bland annat eftersom många av engelskans ljud inte finns i kinesiskan och ordföljden är olika i de båda språken. Så därför är det värdefullt för dem att träffa foreigners som inte har kinesisk accent på sitt uttal.
Efter English Corner gick vi en liten sväng till Kellys Bar där jag åt en ostdrypande men delikat lasagne. Jag har varit hungrig mest hela dagarna efter min sjukdomsdag i måndags och behövde fylla upp magen rejält. Och alltihopa åts med hjälp av kniv och gaffel, ting jag inte har hållit i på en månad. Det kändes konstigt att inte ha en hand fri under måltiden.
Tillbaka på skolan tänkte jag att det är lika bra att fortsätta med svenskfasonerna, så jag försökte lyssna mig igenom de nya melodifestivallåtarna. Efter många suckar och gäspningar gick jag över till att youtuba lite riktig underhållning istället – CCTV:s nyårsgala som gick på repeat under de första dagarna av årets Spring Festival. 23 fantastiska nummer finns samlade i den här spelaren. Ge det en chans – och missa för allt i världen inte de helt makalösa akrobaterna (klipp nr 18).
Om du bsolut vill aundvika att få en överdos av kinesisk perfektionism manifesterad genom mastodontframträdanden kan det räcka med att kika på öppningsnumret:
Yangshuo, 2 mars 2010 kl. 16.20
tisdag 2 mars 2010 15:15 | Kategorier: Ögonblicksbilder, 托馬斯在中國
Jag klättrade upp på en karsttopp idag och hittade en fin utsikt över Yangshuo. Li River syns som en beige strandlinje där bebyggelsen slutar.
Fem annorlundigheter
tisdag 2 mars 2010 14:14 | Kategorier: 托馬斯在中國
I mångt och mycket är Kina och Sverige som natt och dag. För en nyanländ i Mittens Rike kan dock vissa olikheter sticka ut lite mer än andra. Här är fem som jag kommer på just nu. I övrigt rekommenderar jag varmt Krister i Beijings blogg (http://kristeribeijing.blogspot.com) där den kinesiska vardagen och kulturen beskrivs mycket frekvent och initierat. Bland annat skriver han mer om finalen på nyårsfirandet med dess lyktor och slembollar som jag skrev om tidigare idag.
Spottandet
Folk harklar sig, frustar och snörvlar och spottar ohämmat överallt. Överallt på trottoarerna ligger stora spottloskor. Äckligt i början tyckte jag, men nu har jag vant mig. Regeringen gjorde en stor ansträngning för att stoppa spotteriet under OS i Beijing 2008, bland annat med enormt höga böter så vitt jag har förstått, men det fick knappast någon effekt utanför huvudstadens ringvägar.
Det är ofarligt att röka
Folk röker överallt, hela tiden. Unga och gamla, ute och inne. Och att hitta cigaretter är inget problem, det är nästintill omöjligt att gå 25 meter utan att passera minst ett cigarettstånd. Traditionen och kulturen säger att om man blir bjuden på cigaretter vid exempelvis en middag är det ohövligt att tacka nej.
Toaletterna
Västerländska toalettstolar är ovanliga i Kina. För det mesta finns bara ett hål i golvet att huka sig över. Det är lite trixigt och obehagligt i början, men hygieniskt eftersom man ju aldrig kommer i kontakt med någon äcklig toalettring. Västerländska toalettstolar är faktiskt så ovanliga att man ibland hittar instruktionsskyltar som visar att man inte ska sitta hukad över stolen, med fötterna uppe på ringen. De första dagarna var jag ordentligt rädd för de ibland ganska snuskiga toaletterna som kräver en viss akrobatiktalang, men man vänjer sig. Bilden visar en helt vanlig toalett på en helt vanlig bar i Yangshuo.
Kroppskontakt mellan killar
Överallt ser man tonårskillar som går hand i hand eller med armarna om varandra. Detta har ingenting med homosexualitet att göra, utan de visar bara sin vänskap på samma sätt som tjejer ibland gör i Sverige. Paradoxalt nog är det dock tabu för de som verkligen är homosexuella att visa det öppet – trots att de har världens bästa alibi.
Avsaknaden av djurskydd
Djurskyddsinspektörerna på Sveriges samlade länsstyrelser skulle behöva åka på rehabilitering efter bara några dagar i Kina. Här kan du förvara en höna i en väska, ha 20 hundar trångt instängda i en bur (varifrån de i väntan på slakt kan se sina vänner kokas), förpacka tio levande paddor i en trådpåse och förvara matmarsvin i alldeles för små burar alldeles nära vältrafikerade vägar utan att någon lyfter på ögonbrynen.
Sjuk start på veckan
tisdag 2 mars 2010 6:06 | Kategorier: 托馬斯在中國
Nu börjar jag åter vakna till liv efter att ha legat mer eller mindre utslagen ett dygn. Troligtvis är det en släng biverkningar av malaria-tabletterna som jag har drabbats av eftersom symptomen stämmer väl överens med information på www.fass.se. Men men, det är lika bra att se det positiva i situationen: dels är det trots alls första gången som jag är ordentligt sjuk sedan jag kom till Kina och timingen var god eftersom jag inte har några lektioner ännu utan väntar på besked om arbetsplats, och dels har jag nu fått tillbaka den sömn jag förlorade under flygresan hit. I går sov jag nämligen bort hela dagen.
Helgen i Guilin var trevlig men också mycket tröttsam. Jag promenerade mest runt hela dagarna, och mina fötter var som två brinnande köttklumpar när jag kom tillbaka på söndagseftermiddagen. Det där med att belägga trottoarerna med sviktande asfalt är inget för kineserna – här det är betong, betong och åter betong som gäller. Bara att vänja sig.
På söndagskvällen när jag var som mest trött var jag dock tvungen att följa med en sväng till stan eftersom det var sista dagen på det två veckor långa nyårsfirandet. Det var ofattbart mycket folk i centrala Yangshuo, och alla var här för att titta på alla röda lyktor som sken i parken och äta små vita slembollar med en suspekt svart och söt fyllning som man fick vara med och rulla själv. Till en början trodde jag att det var dessa som jag blev sjuk av eftersom bakning och tusen smutsiga händer som arbetar med samma deg knappast är en bra kombination.
Tydligen är de vita bollarna dock en vida känd delikatess och själva tillverkningen ett särdeles skådespel. Folk trängdes vid borden för att få vara med och rulla degbollar och mängder av fotografer kämpade om de bästa bilderna.
Det blixtrade värre än vid landstingets presskonferenser hemma i Halland.
Firandet avslutades med ett jättefyrverkeri, minst 20 minuter långt, i månskenet över Li River. Och varken någon hund eller sur granne verkade ta illa vid.
Guilinweekend i väntans tider
lördag 27 februari 2010 3:03 | Kategorier: 托馬斯在中國
Den här veckan har rusat iväg i en väldigt fart! Vi har haft späckade dagar med muntliga presentationer, lektionsövningar och sammanfattningar. I går hade vi vår sista lektion och nu splittras gruppen. Jag hade antagit att vi alla skulle arbeta i närheten av Guilin, men några åker exempelvis till en stad nära Hongkong, och någon åker upp till iskylan i norra Kina. Alla vet dock inte ännu var de kommer att bli placerade, och jag är en av dem. Men det gör inget, jag gillar att inte veta vad som kommer hända. Det är lugnande. Och efter en månad i Kina vet jag att oavset vad som händer och var jag hamnar kommer det bli fantastiskt. Ja, förutom om jag tvingas stanna i Yangshuo där de västerländska turisterna och krimskramsförsäljarna är lika många som riskornen i en normalstor kinesisk middag.
Innan de första volontärerna for till sina skolor i går kväll hann vi med en sista utflykt: en båttur på Li River. En rogivande färd i fantastisk natur. Fler bilder kommer så småningom.
Nu sitter jag i en soffa i lobbyn på Flower Hostel i Guilin, samma hostel som vi bodde på första natten i Kina. Det ligger precis vid busstationen och ett enkelrum kostar 45 kronor. Då ingår ett allvarligt fuktskadat golv och smutsiga väggar – men fritt wifi och en tjusig utsikt (bilden överst i inlägget).
Jag for hit sent igår kväll för att komma bort från turistiga Yangshuo. Tog en nattlig promenad, åt en lite för dyr men ljuvligt purfärsk fisk på en restaurang (noga utvald av mig själv i akvariet), och gick sen vilse. Jag har vanligtvis ett bra lokalsinne, men Guilin har inga raka gator, så det är svårt att hitta om man viker av från den stora genomfartsleden/shoppinggatan. Lyckligtvis är det oförskämt billigt att åka taxi – nio kinesiska riksdaler (ungefär samma summa i svenska pengar) kostade det mig att komma hem.
Guilin har närmare en miljon invånare, men är en liten pluttstad med kinesiska mått mätt.
Idag tar jag dagen som den kommer. Morgonluften är frisk, jag hör staden vakna. Jag har satt i mig trekronorsbrödet jag köpte i natt i det lokala gatuköket. Dags att ge sig ut på fotosafari. Och kanske går jag till frisören, om jag hittar någon som pratar engelska.
Nykommenterat