Den gångna helgen gick i matupplevelsernas tecken. Efter lektionerna på lördagen hade våra koordinatorer från organisationen Greenway China med Isabella i spetsen ordnat med en rejäl fest i matsalen, naturligtvis kvällen till ära dekorerad på klassiskt kinesiskt sätt med blinkande lampor, ballonger och en stor kinaflagga på väggen. Och i enlighet med kinesisk tradition välkomstskålade vi i risvin, en dryck som snarare borde kallas rissprit eftersom den har en alkoholhalt på inte mindre än 52 procent.

Festen var rolig och jag lägger upp bilder pÃ¥ flickr när jag fÃ¥r tillgÃ¥ng till en bättre internetuppkoppling. Efter kalaset pÃ¥ skolan tog vi alla fall en tur in till stan och pÃ¥ vägen slog jag och Leo till pÃ¥ var sitt spett med nyfriterade kycklingfötter. De smakar ungefär som de ser ut – kryddstarka, flottiga, krispiga och fulla med brosk. Just själva klorna var faktiskt ganska goda att knapra pÃ¥.

Det känns att den här resan kommer att bli värre när det gäller obehagligheter – inte minst när vÃ¥ren kommer och alla smÃ¥kryp vaknar till liv – sÃ¥ det är lika bra att sÃ¥ kvickt som möjligt testa pÃ¥ det kinesiska djur- och matlivet under kontrollerade former.

Igår hade vi ledigt hela dagen och jag tog en långpromenad genom staden. Just nu förbereder hela Kina sig inför nyåret nästa helg och det pyntas och fejas överallt. På marknaden och i olika försäljningsstånd längs gatorna kan man köpa röda dekorationer och fyrverkerier. Det påminner om julstämning.

Lika gemytligt är det dock inte pÃ¥ Yangshous matmarknad som jag hamnade mitt i av en slump – en enorm hall med allt tänkbart och otänkbart i en myllrande röra jag aldrig sett maken till. Halva hallen var fylld med grönsaker, frukt, nötter, ägg, torkade bläckfiskar och tusen saker jag inte kan sätta namn pÃ¥, och resten av hallen var mer eller mindre ett slakteri. Kött är dyrt i Kina och därför tas allt tillvara. Här hängde tarmar pÃ¥ rad, hjärnor lÃ¥g prydligt uppradade pÃ¥ fat. En stickande odör av död steg uppfrÃ¥n bänkarna och blod sipprade ner pÃ¥ smutsmarken.

Försäljare viftade med höns som om de vore handdukar, och fem vita kaniner väntade på sitt öde. Och längst in i ett hörn hängde hundar och katter på slaktkrokar. Jag räknade till tolv ännu levande hundar i burarna bakom disken innan jag tvingades vända bort blicken.
Mina sinnen var lamslagna.

Men här i Kina är det som för en västerlänning framstår som det mest absurda, helt normalt, och på kvällen åt vi trerätters ormmiddag på Lucys place. Ja, orm, nyfångad bland bergen. Det här är visserligen ingenting som normalt finns på menyn på Lucys place, utan hela spektaklet var specialordnat för oss.

Efter att ormfångaren dödat djuren framför våra ögon, klippt av dess huvuden och pressat ut dess blod avnjöt vi följande meny till en kostnad av 33 kronor per person:

Apertif: en liten skvätt risvin med pinfärskt ormblod. En smak av järn dröjde sig kvar länge i munnen.

Huvudrätt: Ormkött wokat tillsammans med diverse grönsaker. Mycket delikat, köttet kan beskrivas som en blandning mellan kyckling och bläckfisk.

Avslutning: Ormbuljongsoppa kokad på benen. Smakade som den ser ut.